Epiphone Riviera 12-string 1968
Köpte denna 1994 och det var egentligen min 12-strängade elgitarr nr 2. Jag hade redan en Hagström HII 12-string målad i en hiskelig mintgrön färg. Denna gitarr hade ägaren köpt i en knarkarkvart i en London-förort och den visade redan då tecken på flitigt användande. Krackeleringar i lacken och lite slitage i greppbrädan. Men den hade ett underbart ljud och var otroligt bra att spela gitarrsolo på. Enda minuset är att halsen vid det första bandet är mkt smal och att man får modifiera de öppna ackorden för att inte dämpa strängar av misstag. Detta skönhetsfel delar man med Rickenbackers 12-or tydligen… Med en compressor får man det mest fantastiska 60-talspsykedeliska ljud man kan tänka sig. Eight Miles High och andra Byrds-låtar låter underbart med denna gitarr.
Hagström 12-an? Var tvungen att sälja den då ekonomin vid den tiden inte tillät någon gitarr-samling. Det grämer mej för trots att den var ful som stryk var den underbar att spela på med låg action och bra åtkomst för fingarna vid de översta banden.
Update: Hagströmmen har jag fått nys på igen via Lloyd Gramstad, gitarrbyggare i Malmö. Han har vid tillfälle ägt den och mindes mitt namn som fanns på en adresslapp på gitarren! Och han vet vem som äger den idag 2016! Vill ha! Igen!
Comments are closed